En stoisk övning
När du känner dig ensam: en stoisk övning
Stoikerna menade inte att människor är skapade för att vara ensamma: Seneca jämförde det mänskliga samhället med ett stenvalv som bara står för att varje sten lutar sig mot en annan. Deras övning mot ensamhet har två delar. Gör tiden då du är ensam till verkligt sällskap med dig själv, och ta i dag ett litet, konkret steg mot en annan människa, utan att vänta på att känna dig redo.
Ensamhet är inte samma sak som att vara ensam. Du kan vara omgiven av människor och känna dig osedd, eller tillbringa en stilla dag för dig själv och må bra. Det som gör ont är glappet mellan den gemenskap du vill ha och den du har, och ofta ett omdöme som växer i det glappet: ingen bryr sig, jag är för mycket, det har alltid varit så här.
Stoikerna talade till båda sidorna. De värdesatte en sorts inre tillflykt: Marcus Aurelius skrev att du när som helst kan dra dig tillbaka in i ditt eget sinne och finna stillhet där. Men de var lika bestämda med att vi är sociala av naturen och skyldiga varandra omsorg, och Senecas brev är i sig en vänskapshandling på avstånd. Övningen är alltså inte att sluta fred med isoleringen. Den är att sluta behandla dig själv som dåligt sällskap, och sedan sträcka dig utåt på små, genomförbara sätt.
En stoisk övning mot ensamhet på fem minuter
De tre första stegen är för dig. De två sista är för någon annan.
- 1Sätt exakt ord på känslan.
Saknar du en viss person, längtar du efter att bli förstådd, eller har du helt enkelt ingen att ringa i kväll? Olika sorters ensamhet behöver olika nästa steg.
- 2Granska berättelsen.
Leta efter meningen som hänger fast vid känslan, till exempel ingen vill ha mig i närheten. Fråga vilka bevis du faktiskt har, och om en vänligare förklaring är lika möjlig.
- 3Håll dig själv sällskap i fem minuter.
Gör i ordning något varmt att dricka, sätt dig bekvämt och läs en text långsamt. Marcus kallade sinnet en tillflyktsort. Att med avsikt vara ensam med dig själv är något annat än att bli lämnad ensam.
- 4Gör en liten rörelse utåt.
Skicka ett kort meddelande till någon du inte har pratat med på ett tag. Ingen lång förklaring behövs: Jag tänkte på dig. Eller säg en verklig mening till någon du möter i dag.
- 5Gör något för någon.
Seneca skrev att vi lär oss medan vi undervisar och att flödet går åt båda hållen (Brev till Lucilius VII). Att hjälpa, även på ett litet sätt, är en av de säkraste vägarna tillbaka till gemenskap.
Vad skrev stoikerna?
Våra relationer till varandra liknar ett stenvalv – det skulle rasa om stenarna inte höll varandra uppe. Helheten står därför att var och en lutar sig mot en annan.
Senecas bild är värd att spara: du är en sten i ett valv, och valvet behöver dig lika mycket som du behöver det. Ensamheten säger dig motsatsen. Det här är en påminnelse om att den har fel.
Dra dig tillbaka in i dig själv så mycket du någonsin kan. Umgås med människor som gör dig bättre. Välkomna dem som du kan hjälpa att bli bättre. Det flödar åt båda hållen – vi lär oss medan vi undervisar.
Två uppmaningar sida vid sida: tillbringa tid med dig själv, och välj sällskap som gör dig bättre. Stoikerna såg inte dem som motsatser.
Mer om avskildhet och den inre borgen →God och ond lycka tillhör inte en enda människa – vi delar tillvaron. Ingen lever väl genom att bara tänka på sig själv och göra varje sak till en fråga om egen vinning.
Ingen lever väl inlåst i sina egna bekymmer. När du känner dig avskuren är det ofta första steget ut att vända uppmärksamheten mot någon annans bästa.