Stoiska citat om ensamhet och sinnet som tillflykt

Det finns ingen plats dit du kan dra dig tillbaka med större stillhet eller större frihet från oro än din egen själ – särskilt när du bär inom dig tankar som genast ger sinnesro.

Vare sig gudarna har gett var och en av oss en särskild skyddsande eller vi är lämnade i Fortunas hand, kan ingen tyngre förbannelse drabba en människa än att man önskar henne i fiendskap med sig själv.

Som Zeus vilar i sig själv och har sinnesro, och tänker tankar som anstår honom, så bör vi kunna samtala med oss själva, inte sakna andra och iaktta hur tingen påverkar oss nu.

Dra dig tillbaka in i dig själv. Den förnuftiga delen av dig har denna natur: den är nöjd med sig själv när den gör det som är rätt, och därigenom tryggar den sin egen sinnesro.

När du vänder och vrider på dessa ting om och om igen, kommer du att sträva efter att verkligen vara lycklig snarare än att verka lycklig – och att verka det först inför dig själv, inte inför andra.

Ett sinne fritt från lidelser är en borg; en människa har inget säkrare att fly till. Den som inte har sett detta är okunnig; den som ser det men inte tar sin tillflykt dit är olycklig.

Det finns ingen anledning att söka på annat håll efter lönen för en rättfärdig handling – handlingen själv ger den bättre ersättningen. Håll fast vid denna tanke: det betyder ingenting hur många vittnen som känner till din redbarhet.

De som vill att deras dygd ska visas upp jagar inte dygd, utan anseende. Vill du inte vara rättfärdig utan applåder? Ofta måste du vara rättfärdig och vanärad på samma gång – och den vise tar ett sådant dåligt rykte, väl förtjänat, som en glädje.

Vårda själen. Ur själen stiger våra tankar, våra ord, vårt sinnelag, våra uttryck, ja, till och med vårt sätt att gå. När själen är sund är stilen stark; när själen vacklar rasar allt det andra.

Här är ett kort prov att mäta dig själv med: du har kommit till ditt eget liv när du inser att de som världen kallar lyckligt lottade i själva verket är de mest olyckliga av alla.

Pröva dig själv: om ingen sorg tynger dig, om ingen oro för det som kan komma sliter i ditt sinne, om din själ håller sig stadig – rak och i frid med sig själv – då har du det högsta goda.

Tänk på detta: visdomen ger en glädje som varken bryts eller tar slut. Den vises sinne är som himlen ovanför månen, där obruten frid råder. Sök visdom – glädjen lämnar aldrig den vise.

Du kan veta att friden bor i dig när inget larm når dina öron, när inget ord – beröm eller hot, tomt oväsen eller jämnt brus – kan rubba dig från din egen grund.

Lev som om alla såg dig; tänk som om någon kunde se rakt in i din själ – för det kan någon. Vad tjänar det till att något är dolt för människorna?

Du förklarar hur diskant och bas stämmer överens, hur strängar med olika toner smälter samman till en harmoni. Lär mig hellre att föra min själ i samklang med sig själv, så att mina mål inte klingar falskt.

Vad bör du framför allt undvika? Folkmassor. Du kan ännu inte anförtro dig åt dem utan fara. Jag erkänner min egen svaghet – jag kommer aldrig hem med samma karaktär som jag gick ut med.

Dra dig tillbaka in i dig själv så mycket du någonsin kan. Umgås med människor som gör dig bättre. Välkomna dem som du kan hjälpa att bli bättre. Det flödar åt båda hållen – vi lär oss medan vi undervisar.

Det finns ingen anledning att lyfta händerna mot himlen, ingen anledning att be en tempelväktare föra våra böner till gudabildens öra. Gud är alldeles bredvid dig – med dig, i dig.