Stoiska citat om rädsla, oro och ångest

Att lämna detta liv är, om det finns gudar, inget att frukta – de kommer inte att dra in dig i något ont. Och om gudarna inte finns eller inte bryr sig, vad är det då att leva utan gudar och utan försyn?

Ingenting är eländigare än oron över vad framtiden bär i sitt sköte. Våra oroliga sinnen fladdrar av en obegriplig rädsla. Hur ska vi undgå detta? Om vårt liv inte sträcker sig framåt, om det är draget tillbaka in i sig självt.

Vad bör man ha till hands i sådana lägen? Detta: vad som är mitt och vad som inte är det, vad som är tillåtet och vad som inte är det. Jag måste dö. Måste jag dö klagande? Jag måste läggas i bojor. Måste jag klaga över det också?

Det styrande förnuftet kräver inget bestämt material. Det gör material av det som står emot det, så som elden griper det som faller i den. Det som skulle släcka en liten låga ger näring åt den starka elden och får den att stiga högre.

Vad hjälper det att korsa hav eller flytta från stad till stad? Vill du lämna dina bekymmer bakom dig behöver du inte en annan plats, utan ett annat jag. Vilket land du än väljer bär du ditt eget med dig.

Hindrar någon mig från att gå med ett leende, med glädje, med förnöjsamhet? Du tänker lägga mig i bojor? Mig, i bojor? Du kan fjättra mitt ben, men inte ens Zeus själv kan övervinna min vilja.

Var som udden som vågorna ständigt bryts mot – den står fast och tämjer vattnet. Är jag olycklig för att detta har hänt? Nej – snarare lycklig, eftersom jag förblir fri från smärta, krossad varken av det närvarande eller av det kommande.

Dina plågor kommer, så länge du bär deras orsaker med dig, att nöta ner dig över land och hav. Vad hjälper det att fly? Det du flyr ifrån finns inom dig.

Tyrannen ska fjättra – vad? Benet. Han ska ta – vad? Halsen. Vad kan han aldrig fjättra eller ta? Viljan. Därför lärde de gamla: Känn dig själv. Börja med det lilla och gå sedan vidare till det större.

Om gudarna har makt, varför ber du dem inte att ge dig förmågan att inte frukta det du fruktar, eller att inte begära det du begär, i stället för att be om att saker ska hända eller inte hända?

Den som väntar sig straff får det; den som förtjänar straff väntar sig det. Där samvetet är dåligt kan trygghet ibland komma, men aldrig ro – för man föreställer sig att man, även om man inte grips nu, snart kan gripas.

Det är dina egna uppfattningar som oroar dig. När tyrannen hotar att fjättra ditt ben ber den som sätter värde på sitt ben om nåd. Men den som sätter värde på sin vilja säger: om det passar dig, så fjättra det.

Ingenting händer dig som du inte av naturen är skapad att bära. Samma sak händer en annan, och han står fast. Det är en skam att okunnighet ska vara starkare än visdom.

Den som länge har förberett sig på en fara möter den djärvt; den som har övat sig i umbäranden uthärdar dem. De oförberedda grips däremot av panik vid minsta motgång. Se till att ingenting når dig som en överraskning.

Gud säger: visa att du har tränat ordentligt, lytt din tränare och ätit som du skulle. Visar du dig då svag när stunden kommer? Nu är det feberns tid. Låt den bäras väl.

Oroa dig inte genom att tänka på hela ditt liv. Fråga vid varje tillfälle: vad är det i detta som är outhärdligt och omöjligt att bära? Du kommer att skämmas för att erkänna det.

Vår filosof Poseidonios har ett ordspråk – räkna dig aldrig som trygg bara för att du råkar bära Fortunas vapen; kämpa i stället med dina egna.

Om du plågas av något yttre, är det inte detta som oroar dig, utan ditt eget omdöme om det. Och det står i din makt att utplåna det omdömet nu.

Öva dig att undvika båda – rädslan för det ena, begäret efter det andra. Vänd på den vanliga kampen: dra dig undan från det som drar dig till sig, och stå emot det som kommer emot dig.

Gå vidare, så kommer du att märka att vissa skräckbilder förlorar sitt grepp just för att de har väckt så stor fruktan. Inget ont är stort som kommer sist av allt. Dödens skräck ligger bara i att den skulle dröja kvar – när den väl har kommit, stannar den inte.

Prövar döden mig om och om igen? Låt den göra det. Jag har prövat döden lika ofta. Sedan när? Långt före min födelse. Döden är att inte vara, och jag vet redan vad det är att inte vara.

Skulle du inte kalla den den största av dårar som trodde att en lampa hade det sämre när den hade släckts än innan den tändes? Vi dödliga tänds och släcks. På båda sidor om lidandet råder djup frid.