Stoiska citat om disciplin, plikt och arbete

Om du arbetar med det som ligger framför dig och följer förnuftet allvarligt, kraftfullt och lugnt – håller ditt inre rent, som om du skulle lämna tillbaka det nu – och inte väntar dig något, inte fruktar något och talar varje ord med övertygelse, då kommer du att leva väl.

Kasta av dig denna hunger efter liv. När ditt lidande kommer spelar liten roll – lida måste du, någon gång. Det som räknas är inte längden på ditt liv, utan dess ädelhet.

Varje vana upprätthålls av den handling som hör till den. Att gå av att gå, att springa av att springa. Vill du läsa väl, så läs. Sluta i trettio dagar och se vad som händer.

Det som återstår och är utmärkande för den goda människan: att vara nöjd med det som händer och med den tråd som spinns åt henne. Att inte orena det gudomliga som planterats i hennes bröst, utan bevara det i ro och inte säga något som strider mot sanningen.

Ibland måste livet kallas tillbaka och hållas kvar på läpparnas rand, även under stor smärta, för de nära som räknar med oss. Den gode lever inte så länge det behagar honom, utan så länge plikten binder honom.

Om man lägger sitt eget intresse på samma plats som helighet, godhet och vänner, är allt tryggat. Lägg intresset på ett ställe och rättvisan på ett annat, och allt ger vika under tyngden.

En sådan människa är som en präst åt gudarna: obefläckad av njutning, oskadd av smärta, oberörd av förolämpning, en kämpe i den ädlaste kampen, djupt genomfärgad av rättvisa, och tar med hela sin själ emot allt som tilldelas henne som hennes lott.

När har någon som verkligen försökt funnit att dessa uppgifter svek honom? När blev de inte lättare när man väl gjorde dem? Vår brist på tillförsikt kommer inte av svårigheten; svårigheten kommer av vår brist på tillförsikt.

En man kommer till ett bra värdshus, trivs där och bestämmer sig för att stanna. Du har glömt ditt mål. Det var inte till det här värdshuset du reste. Du var på genomresa.

Finner du något som är bättre än rättvisa, sanning, måttfullhet och mod – något bättre än ditt sinnes tillfredsställelse i det som förnuftet gör möjligt – så vänd dig till det med hela din själ.

Även om en man håller tungan i styr och anförtror sig åt en enda åhörare, drar han snart till sig en hel skara – när en hemlighet väl blir allmänt prat. Sinnesro byggs framför allt på att inte göra orätt.

Gud säger: visa att du har tränat ordentligt, lytt din tränare och ätit som du skulle. Visar du dig då svag när stunden kommer? Nu är det feberns tid. Låt den bäras väl.

Räkna aldrig något som nyttigt som skulle tvinga dig att bryta ditt löfte, förlora din självrespekt, hata, misstänka, förbanna eller spela hycklare. Den som sätter sitt eget förnuft och sin inre gudom främst behöver varken ensamhet eller folkmassor.

Den som väntar sig straff får det; den som förtjänar straff väntar sig det. Där samvetet är dåligt kan trygghet ibland komma, men aldrig ro – för man föreställer sig att man, även om man inte grips nu, snart kan gripas.

Om du drar dig undan från det yttre och vänder dig till din egen vilja – övar den, gör den förenlig med naturen, fri och trofast – och om du varje morgon håller fast vid dessa regler, då är det du som verkligen gör framsteg.

Sätt dig i rörelse om det står i din makt, och se dig inte omkring för att se om någon lägger märke till det. Vänta dig inte Platons ”Staten”; var nöjd om det minsta går väl.

Kunskap samlas inte genom slumpvisa grepp, utan genom att man arbetar med delarna för att nå helheten. Anpassa bördan efter dina krafter; ta inte på dig mer än du orkar bära. Drick inte det du vill, utan det du kan rymma.

Jag vill segra i olympiska spelen. Det vill jag också. Men tänk på vad som går före och vad som följer. Är det sedan till ditt bästa, så ta dig an det. Annars kommer du att ge upp med skam.

Andra kan hindra det jag gör, men de hindrar inte mitt sinnelag, som har förmågan att handla med förbehåll och att ändra kurs. Sinnet förvandlar varje hinder för sin verksamhet till en hjälp.

Lärarna sviker oss när de övar oss i att disputera i stället för att leva; eleverna sviker dem när de kommer för att skärpa sitt intellekt, inte sin själ. Så förvandlas visdomens disciplin till blott ordlek.

En god människa gör ingenting för synens skull, utan för att göra rätt. Vad vinner hon på det? Samma sak som den som skriver ett namn rätt: vinsten är att ha skrivit det.

Har någon gjort mig orätt? Det är hans sak. Han har sitt eget sinnelag, sin egen verksamhet. Det jag nu har är det som allnaturen vill att jag ska ha; det jag gör är det som min egen natur vill att jag ska göra.